Barnkalaset är över! Det gick alldeles toppen med härliga ungar som leker toppenbra ihop och bra föräldrar.

I morgon är det dags för kalas. Vårt första riktiga barnkalas, och jag, jag både ser ut och känner mig som sju svåra år.
Det kommer hit sju glada femåringar tillsammans med, vad jag antar i alla fall, en förälder.
Jag har inte städat, inte bakat, det får bli som det blir helt enkelt.

Monsters Inc

Hanna har ritat ur minnet.

Av totalt 88,5 poäng på anatomitentan så skrapade jag alltså ihop 77 poäng.
Ibland är jag förjävla bra alltså.

Vecka 29

Vi tjöckar på oss, både jag och Gittan.

Jag klarade det!

Jag klarade tentahelvetet!! Trots mina 1800 liter primärurin så klarade jag skiten!
Nu kan jag släppa det och gå vidare på mikrobiologin. Höpp!

Ni vet, en sån där dag när jag skyller alla fel mina barn gör på mina egna tillkortakommanden. Eller, det kanske ni inte alls vet.
När Pojken skakar av ilska och slår sig i huvudet, då är det jag som visat honom att man gör så. När Fröken hotar, skriker, tjafsar, säger elaka saker, då är det jag som visat henne att man gör så.
Att vi många gånger är en kaosfamilj, det är bara på grund av mig. Eftersom jag är ett kaos. Jag med min förbannade borderline förstör mina barn.

Det kommer krävas otaliga tillfällen med KBT om jag ska fixa tonårstiden.
#hjälpminfemåringärentonåring

Idag har jag varit på både femårskalas och trettiofemårskalas.
På det senare lämnade jag kvar mannen, så vi får väl se hur han mår i morgon (han var alltså ett uns lurig redan efter - vad han själv sa - två öl).
Påväg till festen kände jag mig oerhört sur över att inte kunna dricka vin, väl hemma i soffan är jag jävligt nöjd över att faktiskt inte få.

Angående lågt Hb och Niferex