Jag bara älskar mitt ordningsamma, framförhållande, smått maniska jag.

Somliga sparar ut håret, andra sparar ut sina ögonbryn.
Jag gör båda.
Långt hår och buskiga bryn.
Less på att härja fåret en gång i månaden, less på att plocka brynen.
Jag må se ut som en vilde, men ack så skönt att slippa hålla på!

När Hanna kom grät jag dagligen.
I alla fall de första månaderna.
Jag grät av lycka och av hur fantastiskt hela grejen med livet var.
Jag kunde titta på henne och brista ut i gråt helt plötsligt och känna
hur hjärtat om och om igen sprängdes av kärlek.
Kan inte minnas att jag en enda gång har känt och gjort samma sak med Pelle.
Det känns så jävla orättvist.
Jag älskar den där fantastiska lilla krabaten mer än livet, men varför
kan jag inte få känna den där bubblande lyckan och kärleken som
svämmar över?
Man älskar alla sina barn lika mycket.
Alla säger det.
Alla.
Även om jag vet att jag gör det så känns det inte så.
Det känns inte så bara för att jag inte får känna det där. För att jag
inte fick känna det där.
Jag älskar dig Pelleman, precis lika mycket som jag älskar din syster.
Det känns bara så orättvist.
De lyckliga ältar inte.
Nej, det gör dom inte, men om det gör för ont då?
Om det gör för ont att inte tänka och att tänka?
Min älskade lilla Pelleplutt, jag önskar att jag fått en bättre start med dig.

Idag bestämde jag plötsligt, efter sex år, att vi skulle byta matbutik
för våra veckohandlingar.
Sagt och gjort.
Hej ICA Maxi! Vi kommer förmodligen lägga runt femtusen daler i er
butik varje månad hädanefter.
(det hela började dock med en avstämmning med skrikande, arga barn. Kul..)

Igår när vi var och kikade på Maya som hade sin allra första
fotbollsträning sa hon: "Jag kommer vara dåligast!"
Jösses vad jag fick flashbacks!
Varenda liten grej jag gav mig in på när jag var liten, oavsett om det
var fotboll, jazzdans, keyboardlektioner, 10-dans eller något annat
som jag glömt att jag gjort så hade jag ALLTID den största klumpen i
magen.
Jag trodde också alltid att jag skulle bara sämst, och jag gav ofta
upp för att jag inte kunde tillräckligt mycket redan från början.
Sen blev jag aldrig särskilt bra på något utom på att sjunga.
Fotbollen fixade jag för att jag var skapligt snabb, men att föra en
boll mellan fötterna var jag då verkligen ingen hejare på. Och dansen
ska vi inte tala om, i allafall inte jazzdansen som jag gav upp efter
två besök.
Keyboardkursen blev jag alltid skjutsad till, och hade ont i magen över.
Antagligen för att jag var ensammast i världen bland en massa äldre
ungdomar och för att jag inte fattade ett jävla dugg av noter, vilket
jag knappt gör än idag, trots tre år på musikestetiska.
Tänk om man inte alltid hade sett på allt som en tävling, att man
måste vara bäst och kunna mest.
Tänk om man bara hade lattjat, som man ska som barn, ända fram tills
man fyllt typ nitton och flyttat hemifrån.
Tänk om man bara hade lekt och haft roligt.
Fan att allt alltid ska vara på så blodigt allvar.

Jag får känslan av att jag blitt snuvad på två tops.

När det blir lite fel..

Hanna pekar på duken vi har på matbordet och säger "kuken".

Min nya, fina vinterjacka fann jag idag, på rea.
Halva priset.
Lurad.

Redan torsdag i morgon?
Vad fan är det som händer?
Snurrar världen en aningens fortare just nu?
Eller är det bara jag som inte hänger med?
Vad gör jag för fel då i så fall?
Jag hinner nog fan inte med.
Helvete.
Fan.

Sen jag fick barn är varje dag en musikal.
Jag sjunger allt.
"Byta lilla blöjan, byta blöjan.." ♪♫

Hanna har ätit middag.
Jag lovar!
På heder och samvete satt hon i den här stolen och åt middag.
Vanligtvis ser det ut som en krigszoon runt hennes stol när vi är klara.
Så här ser det ALDRIG ut.
Tror hon älskade maten, isterband med potatis och persiljesås.

För någon vecka sen blev det trångt i en galleria här i stan när jag
och Stefan med barnvagn mötte ett gammalt par med rullatorer och en
blind äldre dam med käpp.
Som vanligt i såna situationer, när man inte vet om man ska hålla till
höger eller vänster säger jag: "Då ska vi se!"

Hur länge ska måsjävlarna häcka??
Är livrädd för att släppa ut lilla fröken på gården.
Attackmåsmongon.

Vi har tydligen en attackmås på gården.
S blev överfallen idag.
Typ.