Långpromenad och träning på en och samma dag.
Hejdå kunna gå i morgon.

Trodde aldrig att jag skulle komma dit, eller hade väl i alla fall
hoppats på att slippa, när de låtar jag går och nynnar på är
barnvisor.
Och då endast barnvisor.
Nu är man skadad, for life.

Vi åkte nercabat med morfar idag.
Hanna tjoar att morfar är tokig som inget tak har på bilen samtidigt
som hon försöker hålla fast håret på huvudet.
Mitt i taktjatet ropar hon till morfar:
- Morfar! Vi ska ha bebis!
Nog verkar hon ha fattat.
Hon pratar mer om det än vad en annan gör.
Får se den i sommar hur kul hon tycker det är.
På riktigt.

Mumsfillibiblan!

Sol, kentbiljetter, kaffe, sol, fint sällskap, ingen lunch, sol,
glass, saft, sol, glass, kaffe, dampig tvååring, saft och sol.
Nu går jag till sängs.
Och dör en smula.

Kent på Cirkus - så jähääkla sweet!!

Lessgöo!!

..som Puck-Åke skulle ha sagt.
Då kör vi igen.
Morgonstress, försovningingar.
Det är vardag.
Efter fem lediga dagar är det vardag igen.
Vill ha helg.
Alltid.

I morgon ska jag jaga biljetter.
Det vore ju guld värt om det gick!

Idag har vi suttit i solen.
Det syns nu, skulle man kunna säga.

Igår var jag trött som en liten gris och idag lever huvudvärken
rövare, trots kaffe, vatten och Alvedon.
Det är alltså sant.
Kroppen bryts ner, fort, så snart man passerat trettio.