- Där är din tatuering. Ska den vara kvar för alltid?
- Japp! Tills jag blir gammal och grå.
- Men då dör du.
- Ja.
- Då får vi skaffa en ny mamma.

Ok.

Där är den, min fina tatuering som jag äntligen har gjort.
Jag har så länge och många gånger fått höra att man inte ska, att det
är fult, att alla är tatuerade och att man inte är unik.
Och jag min dumma fan har lyssnat.
Men tänk om jag vill då?
Så här är den, i ett stort steg att ge fan i vad andra hela tiden tycker.

Sisådärja!

Sömn över lunch i sängen på tre timmar och handla ensam, utan
familjen, på Maxi gjorde mig normal.
Jag får inget inre kli av gnäll, tjat och kladd, inga utbrott.
I morgon - tatueringsdags!!

Gladlängt!!

Om två veckor är det dags.
Idag var vi inne och lämnade in det som ska bli det slutgiltiga,
livslånga resultatet.
Och om tio dagar är det dags att påbörja avslutet på medicineringen.
Förhoppningsvis.