Sexhundra daler till, sen är körkortet mitt!
Eller...?

Läkartid.
Förlängd sjukskrivning, fram till årsskiftet.
Det första jag tänker är: Hur ska vi klara oss ekonomiskt?
Pengar är min första tanke, inte att jag ska bli frisk.
Pengar.
Och nu ska väl kungen be om mer pengar, till kommande sommars bröllop.
Det är ju fel.
Det är ju jag, vi och hundratusentals andra som behöver dom pengarna.
Pengar.
Måste bli frisk nu.
Måste bli frisk.

När man blir sjukskriven får man annat huvudbry så som:
- Hur ska pengarna räcka till?
- När tusan kommer mina pengar?

Det tog ett telefonsamtal (och tjugo minuters telefonkö förvisso) och
så vips är körkortet förbannat nära!!

Jävla skitbil.
Just nu har vi faktiskt inte råd.

Det är strama budgetar framöver.
Nästan minsta lilla slant som kan komma att bli över åker in på det så kallade maj-junikontot.
Det är då vi bara har, med största sannolikhet, Stefans lön att överleva på.
Klart att det löser sig, det har det ju för fasen alltid gjort, men ont gör det när jag inser att matbudgeten i nuläget behöver beskäras - till hälften.
Det löser sig.
Så klart.

Tänk att saker bara kan lösa sig.
Tretusenkronor glass.
Ja tack!

Nej då, jag är inte ett dugg irriterad.

Fan att det ska va så jävla krångligt med räkningshelvetena!
Autogiron hit, e-faktura dit, kvartalsräkningar, hittepåfakturor och massa onda ting.
Tänk om jag bara kunde få alla mina jävla fakturor på papper igen, så jag kunde bunta ihop skiten, se vad den totala slutsumman blir och sedan betala dom direkt den tjugofemte när pengarna har kommit.
Inte som nu:
Autogiron som dras, en den tjugofemte, en den tjugoåtttonde, två den första och resten den tredje.
"Nä, du måste betala via autogiro, annars får du betala hela årsbeloppet på en gång."
Kul, då måste jag ändå sitta och lägga undan till mina fejkfakturor en gång i månaden.. Liksom låtsas att jag betalar månadsvis. Nä, okej, jag tar autogiro, då försvinner i alla fall pengarna från mitt magra konto varje månad.
Sen har vi piss-csn som bara delar ut fina kvartalsräkningar så jag då faktiskt måste låtsas (som jag skrev ovan) att jag betalar ett belopp varje månad för att inte få en hemsk månad varje kvartal.
Idioti.
Helvete.
Mutter mutter.
Sen är det ju olika belopp på dessa sketna autogiron lite då och då, så jag kan inte ha någon slags stående överföring på skiten heller, för att göra det lite enkelt.
Ge mig månadsräkningar.
På papper.
Nu.
Gah!
Detta snurr och virrvarr har gjort att vi i flera månader har missat någon jävla räkning.
Och som vanligt står vi där, dumma som fån och fattar ingenting.
"Vadå? Vi som kollade igenom det där så noga. Eller..?!"
Sen får jag panik.
Sen kommer pengaångesten.
Sen blir jag tråkig, så där som bara en hysterisk, passionerad och känslostyrd kvinna i sina bästa år kan vara.
Jag blir tokig.
Pappersfakturor. Varje månad.
Nu.
Korv.

Jag hade fel

Vi har inte fyrtiosju kronor kvar.
Vi ligger back.
Tvåhundrafemtioen krona för att vara exakt.
Ska sluta betala med kort.
Mitt nyårslöfte.

Visst är det väl för härligt när det går bra..

Klockan 22:15 ställer jag mig och kokar lagen till sillen.
Den är fortfarande kokhet där den står i kylskåpet..
En stund innan upptäckte vi att vi i julstressen med skrikande barn
köpt fel jävla skinkhelvete till morgondagens skinkmacksmysbjudning.
Rimmad.
Inte kokt.
Till saken hör att vi har typ fyrtiosju kronor på kontot tills på torsdag.
Får ringa ett samtal i morgon.
"Pappa...?"
Visst är det fantastiskt att jobba inom handels i juletid och ha ett
barn som inte somnar innan klockan tjugotvå.
Det är ju tur också att man är gravid, hormonell, trött och har fin foglossning.
Så roligt när man hinner med det man ska.
Livet leker idag.
Verkligen.
Undrar när min sill blir klar?

..och tjoff så var den helt plötsligt lika värdelös igen.
Bautavattenfläck på finaste skorna och nästan tvåtusen spänn i skuld
till akassan.
Jo man tackar.

Räkningarna är betalda, det blev pengar över den här gången med.
Nya Facebook förvirrar mig och ölen var god.
Nu är det dags att sova för i morgon vankas det kalas.
Dubbelt upp.
Gnatt.

Jag har nog sällan känt mig så lättat efter att räkningarna dragits.
Grattis på fredag!

Halvtidsjobb - check!

Se på fan.
Vi klarar skiten den här månaden också.

Bönhörd

Katching!
Akassepengen rätt i på kontot.
Tjoff!!

Kvällsbön

Snälla, kära akassan.
Var god betala ut mina pengar i morgon.
Annars är vi stekta.

Snart midsommarafton och jag borde ha lagt mig i sänghelvetet (nä, jag ääälskar min säng!!) för länge sen.
Men räkningar, pengar, a-kassakort och föräldrapenningsdagar upptog en timme eller två av vår torsdagskväll och nu tänkte jag be mannen i mitt liv göra dagens "Steg för steg"  i lokalblaskan på mig.
Sen kan vi sova.
Med lite, lite tur så kanske det blir sovmorgon också.

HURRA!!
Pengarna räckte precis till alla räkningar den här månaden.
Toppen.
Tack kära mamopap för att ni hjälper oss när vi är i knipa.

Då fick jag alltså min efterlängtade hostmeducin till slut.
Nog för att jag förstod att det skulle kosta dyrare att besöka en vårdcentral på en helg, men trehundra riksdaler trodde jag fan inte att de skulle beröva mig på.