Först arbetsförnedringen, sen träna.
Jag mår mycket bättre idag, trots att dagen började stressigt och med bråk.

Båda barnen är på förskolan, och här är jag.
Hemma.
Själv.
Känns jättekonstigt.

Det är bara annandagen, jag vet, men jag har redan börjat fasa ut julskrället.
En tomte här, och en adventsljusstake där och ett gäng hyacinter i sopen.
I år mer än någonsin vill jag bort med rött och glitter och in med vitt och äppelgrönt.
Kan det vara snöbristen tro?
Inte fan vet jag.
Men som vanligt ska det bli skönt med ett nytt år, ny start, barnen på dagis, mannen på arbetet och jag själv på jobbjakt varvat med projekt virka sängöverkast och egentid.
Det kommer bli fint.
Mycket fint.

Man gör allt för att få vuxentid.
Redan halv tio igår kväll kände jag att jag skulle ha kunnat tacka för
mig, ändå sitter jag i soffan så länge som möjligt tills jag somnar.
För så länge man sitter i soffan är man ledig.

Skål!

..och tack som fan för ikväll!

Ikväll är tanken att jag ska till fika, få lite Jennytid och dricka
ett glas vin.
Vi får väl se hur det blir med den saken, för jag har pumpat och
pumpat och samtidigt försökt mata Pelle så en ynka deciliter är det
enda jag fått ihop.
Fan också.

Har bokat in egentid.
Ett glas vin ute på lokal med god vän.
Det ska bli fint!

Jag försöker välja mina fighter nu för tiden, den här gav jag blanka fan i

Hon är så vacker, min fantastiska dotter

Stefan fick blombud från jobbet

Hade en skruttdag, tog en promenad, själv i regnet

Efter sjuochenhalv timme på dagis, utan vila, somnar H kvart över sex.
Tänk - ska jag hinna med att faktiskt ta en dusch idag?!

Ibland, när jag är ensam hemma, brukar jag (fortfarande!) för att bli på bra humör låtsas att min hårborste är en mikrofon.
Sen står jag där i vardagsrummet, sjunger för full hals och låtsas som om jag är en stjärna.
Fast säg det inte till nån..

Tar hand om bara mig själv en stund idag.

Nu har jag slösat bort en hel förmiddag.
Är det inte för härligt!?

Vilken fantastisk stad jag bor i.

Här om dagen gjorde jag det jag ville istället för det jag borde.
Någon som blev trampad på tårna?!

I morgon kan jag äntligen träna igen.
SOM jag har längtat!!

Tog mig en promenad, den vanliga rutten.
Fast liksom baklänges.
Jag blev inbjuden på C&D och fick kika på hur lyxiga studentfesterna är nu för tiden.
Nu sitter jag här igen, S dricker öl och jag törs inte för att jag har fått i mig stark hostmeducin som jag blev yrslig på.
Så jag kanske fick mitt rus ändå.

Förkyld och dan och hostig som få och ingen mat att tala om i magen (jag har haft svårt att äta idag eftersom min nervositet för att ha H på dagis yttrar sig i stress som i sin tur yttrar sig i att jag inte äter som i sin tur..) tog jag tag i kragen ordentligt och stapplade iväg till träningslokalen.
Satan i gatan vad nöjd jag är nu efteråt.
Än så länge ingen hjärtmuskelinflammation och jag mår fasen bättre nu än innan.
Tack Kusin L för att du är en sån härlig inspiratör!
I morgon vankas det en timma på cykeln med Herr Rubin.
Vart ska det sluta?

Varför är det alltid hamnen man drar sig till när man ger sig ut på promenad?
Nån som vet?

På min gata.
I stan.

Klockan är massor.
Men jag tar en promenad ändå.