På hemvägen

Hemma.
Efter en väldans trevlig kväll med fina vänner och 171:- till taxin så
är jag HEMMA.

Hemma

Jag har inte så mycket att säga längre.
Jag tar mina mediciner, en på morgonen, en på kvällen.
Däremellan lagar jag mat, diskar flaskor, plockar undan kläder och
leksaker, busar med barnen, tänder ljus i ett försök att mysa till
det, fikar och dricker kopiösa mängder kaffe och umgås med människor
jag tycker om och som ger mig energi.
Livet lunkar på.
Och jag försöker bara njuta.

Hej vinter. Hej blåmes. Hej frid i själen.

Jag bara älskar att bo här.
Jag är äntligen hemma.

Här bor vi

Vy från ett luftslott

Har blod och målarfärg på min tröja.

Loppisfynd efter

Loppisfynd före

Den kommer bli toppenfin med lite vit färg. Tror jag.
(efterbilden lär dock dröja..)

Över ett halvår efter att vi flyttade vårt bohag till denna
fantastiska våning så börjar det äntligen kännas som ett hem.
Tänk att det ska behöva ta en så jäkla tid!

Man skulle lätt kunna få för sig, om man kom hem till oss, att vi är
fullkomligt besatta av tavelhyllor.

Har fått hem mina gardiner. Nu ska jag bara köpa två rundstavar innan
jag känner att det blev bra över huvud taget. Överhuvudtaget.