Livet i stan, i ett gammalt, lyhört hus, med en pojke som är sjuk och en liten tjej som beter sig som om hon redan vore i tonåren.
Och så fåglarna. Som jag har saknat er. Ni må skräna och härja, men när jag ser i flyga förbi i stora klungor låtsas jag att jag är en av er, en som kan flyga, sväva högt och fritt över marken.

Åkte till Oxelösund i detta underbara vinterväder.
Kaffe med fin vän.
Känns fortfarande helt galet att bara dra iväg själv med bilen.
Total frihet och samtidigt totalt eget ansvar.

Efter att ha varit på besök i Ekeby idag så fick jag kalla fötter.
Jag undrar vad det är för muppar som bor där egentligen som ställer ut
en plyschsoffa och tjocktv på altanen, vem det är som låter sina
vinterdäck ligga ute på gården hela sommaren.
Varför det ligger gammalt bråte ute på gräsmattan.
Och alla dessa stora glasburkar med fimpar som stod lite överallt?
Vart är det vi ska flytta?
Egentligen?
Men så kom jag och tänka på hur vi har det idag.
Folk som pissar, kräks och bajsar utanför porten, folk som slåss,
skriker och gråter utanför fönstret på helgerna, pisstunneln,
tvättstugan i andra huset, trapporna, ingen diskmaskin, Hannas
pytterum, ingen plats för köksbord i köket.
Känns som att diskmaskin, tvättmaskin, tumlare, ett stort rum till
Hanna, ett kök med plats för matbord, ett badkar, el i badrummet och
möjlighet att komma ut till en gräsmatta och en gårdsplan där Hanna
kan cykla och leka väger upp en hel jävla del, oavsett vad det är för
folk där ute.
Fimpburkarna kan jag väl plocka med mig på vägen till soptunnan?!
Slå mig med något hårt i huvudet.
Det här kommer bli kalasbra.
Annars hjälper ni oss att flytta snart igen va?
Puss!

Att lämna och hämta på dagis på cykel var ju galet befriande.
Och lyxigt.
Tack mor för att jag får låna cykel och tack syster för att vi fick
köpa sadeln bill-billigt!!