Amenshit!

Dagen K som i körkortsprov närmar sig med stormsteg.
Helvete!
Är inte redo.

Här bor vi

Den här skylten satt inne på toaletten på öppna psykvården.
Ifall nån glömt hur man gör..

Okej.
Ny medicin, tårar och frågor om jag någon gång haft en låtsaskompis
eller känt av att jag är två olika personer.
Ett frågeformulär där det blev mer på riktigt att jag, på grund av min
sjukdom, blivit en dålig vän. Eller nej, jag har bara blivit jävligt
dålig på att höra av mig och engagera mig i er mina vänner.
Egentligen bryr jag mig precis lika mycket nu som förut och jag saknar
er och behöver er, men jag orkar inte.
Förlåt mig om ni tycker att jag har försvunnit, för det har jag, men
jag menar inget med det.
Jag finns kvar här och kämpar med mig själv.

I början av veckan var vi uppe på specialmödravården för att gå
igenom förlossningen tillsammans med en läkare.
Jag har ju inte vågat läsa Pelles journaler men det visade sig att det
inte fanns så mycket att gå igenom.
Förlossningen gick ju så vansinnigt fort.
För fort.
För fort, utan kontroll, med en stor oro för lilla Bosse som skulle
väga cirka två kilo, med grymma och läskiga hallucinationer, utan
bedövning och med en smärta utan dess like och näst intill ingen tid
till återhämtning mellan värkarna.
För mig var det en mardrömsförlossning.
Rent medicinskt var den perfekt.
Jävligt snabb, men perfekt.
I morgon ska jag prata om den igen, med min psykolog.
Det ska bearbetas.
Jag vill fly.
Bara skita i det. Låtsas som det aldrig hände.

Lite ro.

Grattis fina Miskäll på 30-årsdagen!!