Satt just och läste igenom alla kommentarer från när "Bosse", Pelle
föddes och vi outade det på FB.
Jag grät en skvätt.
Tack alla fina!

När vi skulle iväg på ultraljud så sa vi till Hanna att vi ska träffa
doktorn och kolla så bebisen mår bra.
Hon accepterade det varje gång.
Den där onsdagen, den elfte juli, när vi skulle iväg på sista
ultraljudet sa Stefan återigen samma sak till Hanna.
- Men bebisen mår inte bra, svarade hon då.
- Jo då, det gör den, sa Stefan.
- Bebisen mår inte bra! hade hon sagt igen.
Nu mådde ju Pelle förhållandevis bra i magen, men ibland undrar man ju
om barn har ett sjätte sinne..

Idag var förlossningen beräknad.
Känner mig fortfarande lite snuvad på de två sista veckorna, det var
ju ganska mysigt att vara gravid och jag hann liksom inte med den här
gången.
Nåväl.
Pelle är här, han mår bra och går upp i vikt.
Det är ju så klart det viktigaste!

När finaste Bosse kom till världen

Idag blir jag en vecka gammal och mina veliga föräldrar kan inte
bestämma vad jag ska heta.

Tack familjen Eriksson för besök, fika och presenter och tack Kim och
Kåstin för besök och presenter.
Puss på er alla!

Stoltast

BVC-Elisabet har just left the building med Bossevikt 2268 g.
Allt kämp lönar sig!

2224 gram idag.
Inte långt från födelsevikten nu.
Heja Bosse!
Heja mig!

Man är ju lite knäpp när man oroade sig innan för att man inte skulle
ta lika många kort på andra barnet som på första..

Stolt storasyster

Jaha gott folk.
Namnförslag mottages tacksamt.
Kom igen nu!

Igår fick vi alltså lämna Eskilstuna vilket vi firade med Burger King
innan vi åkte.
När läkaren sa till mig att vi fick fortsätta väga Bosseliten hemma i
Nyköping började jag gråta.
Och det ska ni veta, att jag gråter inte inför främmande människor.
Det var lite som att ha vunnit en miljon.
"Du har sett så ledsen ut hela dagen." sa barnmorskan.
Så.
Då vägde vi alltså pöjken på BB idag och nej, han hade inte gått upp mycket.
Fem gram.
Fem ynka gram.
Ändå äter han nästan en gång i timmen.
Men vi kämpar vidare..
PoK

Du är mysig, lillebror

Torsdag 12 juli: 2230 g
Fredag 13 juli: 2155 g
Lördag 14 juli: 2175 g
Söndag 15 juli: ?
Se till att ha gått upp nu lillprinsbus.

"Amma är ju sååå mysigt!"

Mmm.
Förmodligen.
Supermysigt mitt i natten.
Det gör ont, bebisen får fel tag, det gör ont, mjölken rinner till,
det gör ont, livmodern drar ihop sig, det gör ont, ont, måste pumpa
ur, helst både innan och efter, det gör ont och är förbaskat
krångligt.
Amma är ju sååå mysigt.
Jo visst. Om nån månad kanske, när brösten inte väger tolv kilo styck
och inte är hårda som läderfotbollar.
Då.

Bosse Liten

Nu vet vi varför vår fina lilla Bosse var så liten.
Trots att alla flöden såg bra ut så fick han inte tillräckligt med
näring då en tredjedel av moderkakan var täckt av infarkter och med
andra ord så var lika stor del oduglig.
Det är ju sånt man inte kan se på ultraljuden dessvärre.
Som tur var och som sig bör så tog man ju inte för givet att det
berodde på att vi var små, likaså Hanna, så man sa lugnt och sansat
till oss att det är lika bra att plocka ut honom.
Tack gode Gud.
Tänk om han fått vara kvar två veckor till.
Hur hade det gått då?
Dum som man är så googlar man ju "infarkter på moderkaka" och får upp
en hel del mindre glädjande läsning..
Så tack personalen på Nyköpings mödravård.
Tack!

Jag typ avskyr friidrott.
Men vad gör man inte för att det ska kännas mindre ensamt?!