Som en tandlös kärring

Idag rök alltså två tänder till. En kvar att ta bort. Jag har sällan, näst intill aldrig varit så sugen på pizza som idag. Typiskt.

I morse, hundra meter hemifrån, fick jag en panikångestattack. Den första på över ett år. Man liksom överrumplas något enormt. Hyperventilera. Andas för i helvete människa! Andas!!
Ett snabbt beslut att gå till skolan, trots att jag hellre hade vänt om, gått hem, tagit medicin, dragit täcket över huvudet och inte visat mig något mer på hela jävla dagen.
Jag tänker på det där som inte syns utanpå. Som jag idag. Jag var livrädd hela dagen. Ångesten lade sig som en stor magsjuka över hela mig och jag mådde så illa. Ändå satt jag där. Med stor klump i halsen satt jag i cafeterian och läste mina vetenskapliga artiklar och låtsades som om allt var bra. Ingen såg. Ingen märkte. Ingen kunde veta hur hela mitt allt bara ville skrika, slåss, gråta. Det där som inte syns utanpå.
Jag undrar hur många med mig idag i skolan som kände så. Som gjorde samma sak som jag.

Älskade barn

Hon verkar nöjd, trots att vi inte levererade någon pruttkudde. Paket i mängder, tårta, kusinbus, korvsnåganåff, ballonger, serpentiner, sång och människor som betyder mycket för henne.

Grattis Rultan 6 år!!

För sex år sedan gjorde du mitt liv tusenmiljarder gånger bättre, lyckligare och ljusare. (För att inte nämna jobbigare, krångligare och läskigare..) Du är mitt allt. Jag älskar dig min fina, fina Hannabanan.

Jag: Nej Pelle, du ska inte ha någon choklad!
Pelle: Men mamma! Du behöver inte låta så himla otrevlig!

"Det har varit en skitbra dag!" Pelle är nöjd.

Jag tänkte att om jag nu ska kunna bli sjuksköterska, en bra sådan, en sån som kan vara öppen inför andras lidande och vara medlidande så måste jag återigen ta itu med mig själv. Jag vill. Jag kan. Men det är så jobbigt, det är riktigt jävla plågsamt. Jag sväljer klumpen i halsen. Sväljer igen. Igen. Jag vill inte gråta, törs inte öppna upp. Rädd för det som finns där. Sväljer. Tar en cigarett till och hoppas det hjälper. Andas. Klumpen försvinner.
I morgon ska jag läsa del två i boken. Då kommer jag stå öga mot öga med mina egna tonår. De vidriga, äckliga tonåren. Klumpen är tillbaka.

Skrytvarning!!

Jag är grym!!

Glad första advent!

Jag tentar av kurser (med bravur hoppas jag!), vi bakar, umgås, klipper hår, bråkar och myser.

Högsta betyg på tentamen

I morgon tentar vi av ännu en kurs. Det går fort utav helvete i hockey.