"Kära Arbetsförmedling,

Jag ska börja studera så ni kan ta bort mig från er skitdatabas med omedelbar verkan. *pekar finger*
Med vänlig hälsning,
Jenny Wahlstedt"

Nytränad, nyduschad.
Nya, friska krafter.
Eller ja. Jag är helt jävla slut och skulle egentligen kunna kräkas, men huvudet är tomt.
Positivt tomt.
Vi fyller på det i morgon igen, med start på Campus i möte med studievägledare.
Nu ska jag kika på Håkan i 4:an.
Höpp!

Vi nosar på lägenheter hit och dit.
Drömmen om stan väcks varje gång.
Drömmen om att kunna vara mer spontan, om att S ska slippa ta en buss en hel timme innan tåget går, drömmen om att slippa ta bilen för att handla mjölk, drömmen om att slippa packa in barnen i bilen för att hämta deras pappa vid tåget varje kväll, drömmen om att få vänner på spontanbesök oftare igen, drömmen om att slippa bo här eftersom det patrullerar poliser här i tid och otid.
Snälla låt den drömmen få bli sann nu.
Snälla.

Ikväll ser vi vår vän Håkan som ny hallåa på TV 4.
Stort lycka till på nya jobbet!

Egentligen är det ju löjligt att jag går omkring och oroar mig för hur jag ska klara dagarna med barnen ensam.
Jag klarar det ju, men någonstans, djupt inom mig viskar en liten röst att det har gått åt skogen förr, med raseriutbrott, svettningar, yrsel, ångest och viljan att fly. Sen på kvällen storgråtandes, med hopplöshetkänslor, värdelöshetstänk och två sobril i kroppen har jag lagt mig och tänkt att det kanske blir bättre i morgon.
Det är så det har varit.
Många gånger.
Och jag är livrädd för att det ska bli så igen.
Invanda mönster är svåra att bryta och har man en föreställning om hur det skulle kunna bli och går omkring och är rädd för den samma.
Ja, då är risken ganska överhängande att det också blir så.
Idag ska jag med spritpenna skriva på min hand: ANDAS.
Man glömmer så lätt.

Där ligger dom, under sängen, mina små "tonåringar", och spelar på varsin telefon.

Jag brukade ha detaljkoll.
Eller detaljkontroll.
Men efter året med depression glömmer jag saker.
Inte bara de oviktiga sakerna som vilka telefonnummer mina klasskompisar hade i lågstadiet, utan faktiskt de saker jag måste minnas, så som vilka dagar barnen ska gå på dagis, till exempel.

Det var den söndagen det.

Kalas för Maysan idag.

Ikväll ska vi titta på "Festivimedivalen".