Kan nog sluta blogga.
Jag har verkligen inget att säga längre.
Jag njuter av livet, av solen, av Hanna, av Stefan och av mina fina vänner och min fina familj som står ut med mig.
I morgon ska jag ut o dricka öl med fina fröknar och livet bara är fint.
Riktigt fint.

Första dagen den här veckan som jag inte stressar ut vid 8 på morgonen för att sen stanna ute hela dagen.
Skönt.
Nu ska jag lägga rosévinet på kylning!

I morse var målaren här och kastade upp sista färgen i taket.
Nu stinker det målarfärg. Massor!
Hu.
Annars så blev det ingen vila för fötterna idag heller.
Lunchen spenderades i sällskap av S och svägerska med familj för att sedan möta upp Kim för en kaffe i hamnen, som sedan råkade bli en halv öl.
Här följer nu lite bilder från veckan:


Finaste syster och finaste Hanna snackar skit.


På promenad genom Hållet, strax innan jag skulle
bli lätt påkörd av halvblind farbror.


Morbror iLLeR håller Hanna i fem sekunder - sen
gallskriker hon!


Kikar när Miltronic tävlar med drakbåtarna och
funderar över dagen, livet och döden.


S i kockrock filmar Miltronic när de tävlar med Drakbåtarna.


Hanna myser på filten i gräset på mormor och morfars baksida.


I bara blöjan på altanen.


Tröttast!


Idag igen! Det är fan inte så svårt längre..


Kim, två glas öl och en nappflaska.


Mmm.. det var inte ett dugg gott!


Hanna och Jag! ♥

Det närmar sig sakta di femtio..

Världens tröttaste bebis

Jag är trött.
Och har ont.
Ont i mina drygt 2o.ooostegförtredjedageniradfötter.

PoK

Men, kom hem då!

S är kvar på jobbet.
De har haft ett event för Miltronic idag.
Så himla typiskt en sån här dag när jag känner mig lite deppad och behöver honom så där extra mycket..

Påkörd

Idag blev jag påkörd när jag var ute och gick.
Eller, påkörd, det låter så drastiskt.
Men jag blev ju det.
Han körde ju faktiskt på mig.
Gubben.
Med bilen.
Så.
Jag har alltså blivit påkörd.
Allt gick bra, jag har inte skadat mig eller något och Hanna mår fint.
Jag blev bara otroligt chockad.
Och är det fortfarande.
Jag skulle gå över på övergångsstället vid Rhodos på väster.
På andra sidan gatan stod en cyklist och väntade på att få cykla över.
Gubben i bilen stannade.
För cyklisten.
Jag och cyklisten började röra på oss samtidigt, men när cyklisten åkt förbi gubben i bilen så började han rulla..
Han såg mig inte och körde på mig från sidan in i min höft och jag bankade på huven och skrek "Men herre gud!"
Jag blev sjukt chockad och började hyperventilera.
Killarna på Rhodos kom ut och med ett glas vatten och kollade läget och jag bara grät.
När jag lugnat mig började jag gå vidare och då kom gubben som kört på mig springandes och ville se hur allt gått.
Jag sa åt honom att släppa det då allt gått bra, han var helt skärrad.
När jag ringde S för att berätta så sa han åt mig att gå försiktigt.
Jag blev fan arg.
Jag går ju för i helvete försiktigt.
Jag ser mig för åt alla håll hur många gånger som helst och stannar flera meter från vägen.
Men vad hjälper det när de inte ser mig?!
Kan inte sluta tänka på vad som skulle kunna ha hänt om det var vagnen han kört in i.
Nu tycker jag dessutom synd om gubben i bilen..
Om ni i framtiden hör talas om en tjej med en grå barnvagn som står vid ett övergångställe och som aldrig kommer över så kan det vara jag.
PoK från en fortfarande chockad J

Jösses! Första juni idag. Nu är det sommar!
Eller nåt.
Men inte skiner solen.